[23:14:37] Markus Ganev: Idag söndag den 25 januari, dagen före den Australien nationaldagen, har segelflygvädret här i Corowa vart hyfsat. Hyfsat här innebär 36 grader varmt, klarblå himmel, drygt 600 km lång segelflygdag och höjder på över 2 500 meter. I dag var det dagen D. Efter att ha drillats rätt hårt i Erikssons egna segelflygchampionskola, var det nu dags att flyga en ASG 29. För den oinvigde är det här en maskin som tillhör den bästa i sin klass och har extrema flygprestanda som möjliggör långa glid. Efter en kortare pre-check på 20 minuter startade jag strax före kl 13.00 och väntade in Börje som idag bytt ut mig mot Bosse i den tvåsitsiga Duo Discusen. Efter dryga kvarten hittade vi varan i en 3 meters termikblåsa ovanför fältet. Med god höjd lämnade vi flygfältet norrut i riktning mot Temora. Plötsligt slogs jag av tanken att det var närmare 18 år sedan jag satt ensam i ett segelflygplan. Efter ett par timmars flygning började jag känna mig mer bekväm med flygplanet, dess instrumentering och prestanda. Att sedan Börje och Bosse låg några spännvidder brevid gjorde ju inte saken sämre. Landskapet i Australien där vi flyger skiftar från mjuka gröna kullar till obeboeliga nästintill ökenlika områden. Det känns inte helt fel att både våra flygplan är utrustade med hemflygningsmotorer om vi skulle få ont om termik. Efter närmare 7 timmar landar vi återigen på fältet. Känslan är här igen. Den som jag hade 1992. Märkligt att det ska ta 18 år innan man tar sig i kragen och gör det som man en gång uppskattat så. Tack Börje för draghjälpen och coachingen.
