Eskilstuna Open 2010

Regnet öser ner mot Grållans tak, våran fina gamla kombinerade segelflyg och surfing buss. Bland de bästa investeringar jag har gjort. 40 ksek 1987 och som numera är skattebefriad. Ska bara försöka ordna med hjälpa av Uffe så att hon får kompression på alla cylindrar innan Tim ska ha henne till Öland i sommar.

Två bra tävlingsdagar i Eskilstuna. En racing dag på 35 mil och igår en 18 mila i omöjligt väder, 131 km/h första dagen och 78 km/h andra dagen. Kul att flyga med ny partner - Richard Swanström och vi har har börjat vår träning mot VM i Ungern. Får en känsla av att klubben och Open inte är som förut när klubben blomstrade och Open var en internationell tävling med många deltagare. Undrar varför det är som det är? Klubben kanske brände allt sitt krut i samband med VM 2006? Internationellt kanske inte Open har sin dragningskraft kvar längre med stortävlingar som Hahnweide och Klix på ungefär samma tid. Funderingarna går också varför det saknas så många svenska piloter här, till och med VM piloter som borde träna. Två Duo-Discus finns på Ekeby som inte är med o tävlar. Kanske det är dags att försöka komma fram till ett nytt koncept med en stor internationell tävling? Undrar om det kunde vara ett Grand Prix? Vad tror du att det krävs för att skapa en internationell stark tävling i Sverige? Prispengar? Nya klasser? Andra tider?

Icke flyg träning

Väl hemma från Australien så startade ny typ av träning, den lite tråkiga icke flygande träningen. Men det är faktiskt ganska skönt att gå ned på ett varmt gym och sätta sig på en spinning cykel. Har kört spinning varje vinter snart i 8 år. Tungt att komma igång men väl efter några gånger är det fantastiskt roligt. Vad är det då som kan vara så roligt att sitta på en cykel som inte rör sig en tum framåt skulle nog Ax ha frågat sig?
Anledningen att jag sitter (och står) är givetvis att få bättre flås och starka ben så att man orkar åka från ungdomarna (och Thomas) på snowboard men det finns en ganska härlig mental bit också. Huvuddelen av passet blundar jag nämligen och befinner mig mentalt i min Ventus 2a. Här sliter jag mig genom varje blåsa, tar mig upp ifrån lågan och har ett härligt flyt under molngatorna. Sista delsträckan när man spurtar i mål har jag ett driv och passerar konkurrent efter konkurrent och sedan i mål är det så härligt att få gå upp överst på prispallen. Det har jag gjort nu varje gång de 20 tal gånger jag har spunnit efter flyg träningen i Australien.
Förhoppningsvis blir det kompletterande träning i helgen med 8X och det ser jag fram mot liksom träningslägret på Ålleberg och att få börja flyga tillsammans med Rickard.

Farwell

 

Sista dagen i Corowa. Långpromenad med John Meyer i lurarna längs Murray river och solen ligger lågt över horsonten. Svalt den första halvtimmen och många som mig var ute och joggade eller promenerade. Hem - väcka Markus och frukost. Göra klart flygplan, tanka vatten och ett dopp i poolen. Börjar få rutin nu. Bosse var elev för dagen och han har aldrig varit söder om Murray så det vart en fin tur in bergen. Lite för spännande när vi vart tvungen att runda Albury TMA. In mot bergen och vart sittande 300 meter över en kulle. Inget bra läge men det löste sig efter en stund. I princip hade alltså ett kontrollerat luftrum orsakat en situation... In mot de högre bergen och Cu. Har lärt mig sedan jag var här förra gången att här handlar det inte om bergsflygning som i alperna utan vanlig termikflygning. Anledningen är att solen står rakt upp och det inte blir några vinklar mot bergen som i Europa. Efter vi varit in o fotat en sjö med kraftverk gled vi ut för att kolla in Benalla. Svårt att ta sig norrut fån Benalla med extremt turbulenta blåsor.
Packade in Duon i hangaren och sa hej till alla på centret som önskade vi och många fler svenskar skulle komma igen. Pete o Ann ordnade farwell party med obligatoriskt Australiensisk bq.
Och visst vill jag tillbaka. Drygt 50 timmars flygning och många mil. Upp tidigt i morgon för en lång resa hem. Tack för alla som läst bloggen – återkommer.
Over and out

I Love ASG29E

 

Skarp joggingflygning

 
En dag då 95% av flygarna valde at spela golf och annat. Vädret var som vanligt blått o varmt. 30 grader när vi startade och denna dag var det Tinas tur med mig i REX. Markus som nu börjar bli varm i "sin" ASG 29E hanterar planet som han har flygit mycket, kanske finns det en talang... En joggingflygning på 30 mil med ett skarpt läge och ni må tro att skarpa lägen här kostar svett o energi. Rätt skönt att kunna glida hem utan Mr. Solo och få sin välförtjänta VB. Imorgon sista flygdagen och på lördag startar den långa hemresan. Såg att det var snöstorm hemma...

Grattis Tove 19 år och Grattis Tim på namnsdagen - 28 Jan

 
Vaknade tidigt och smög ut förbi sovande Markus ( han behövde sova..) ut i morgonsolen. Tog en lång promenad efter Murray river för att tänka på dig Tove som fyller 19 år idag och på dig Tim som har namnsdag idag. Vad tiden går fort och vad roligt vi har. Jag är en mycket stolt pappa. Stort Grattis och kram, vi ses på söndag

jahoooo

 

8 m/s

 
[22:11:45] Markus Ganev: Vad är teamflygning? En intressant och effektiv men inte helt enkel teknik för den ovane piloten. Tanken är att man ser mer tillsammans, stöttar när man behöver, indikerar vart det stiger mest och på så sätt blir flygningen mer effektiv. En teknik som växt sig starkare de senaste åren inom segelflyg och för mig rätt obekant när jag flög för 20 år sen. Till en början hade jag svårt att få grepp på flygningen, men vartefter vi flög började saker o ting fungera bättre. Det här kräver träning. Teamflygning i all ära, idag ville jag prova en egen sträckflygning. Jag valde att gå rakt norrut mot obygden. Ett val som skulle visa sig vara rätt dåligt om man ser till vart det bästa vädret var. Å andra sidan har vi de senaste dagarna flugit i mer eller mindre samma sträckning och jag va lite nyfiken på vad norrut kunde ge. Efter ca 2-timmars kämpande på lägre höjder hörandes andra piloter rapportera termik upp till 4000 meter tröttnade jag på min planerade rutt och vek av österut. Mycket riktigt tog sig vädret. Väl uppe på högre höjder ca 28 mil från flygfältet i Corowa körde jag rakt in i den starkaste termikblåsa jag nånsin upplevt. Jag och maskinen sköt fart uppåt i en hastighet av 7 meter per sekund upp till 3600 meter (Börje och Bosse i Discusen rapporterade jublandes i radion att det steg med 8 m/sek.) Därifrån började glidningen hemåt och trots höjden var det knappt att det räckte hem. En kallar luftmassa hade gjorde att mycket av den tidigare goda termiken nu hade dött. Halvsju på kvällen landade jag och möttes av Börje och en kall öl. Ytterligare en dag med ca 60 mils flygning i paradiset och 6 timmar i luften. I kväll blir det den lokala China krogen i byn, surr och snack om dagens flygningar med andra piloter och sen crashlanding i sängen.

Nedkylning i poolen

Gårdagen bjöd på torrisar upp till 3000 meter. Drygt 50 mil med Tina i framsits och vi hade en trevlig dag. Vände mellan Forbes och Temora. Nu har vi dragit ut planen och tagit ett dopp i poolen hemma. skönt att bli lit nedkyld innan start. Idag ska vi få Cu på 3000 meter

Markus rapport

 
[23:14:37] Markus Ganev: Idag söndag den 25 januari, dagen före den Australien nationaldagen, har segelflygvädret här i Corowa vart hyfsat. Hyfsat här innebär 36 grader varmt, klarblå himmel, drygt 600 km lång segelflygdag och höjder på över 2 500 meter. I dag var det dagen D. Efter att ha drillats rätt hårt i Erikssons egna segelflygchampionskola, var det nu dags att flyga en ASG 29. För den oinvigde är det här en maskin som tillhör den bästa i sin klass och har extrema flygprestanda som möjliggör långa glid. Efter en kortare pre-check på 20 minuter startade jag strax före kl 13.00 och väntade in Börje som idag bytt ut mig mot Bosse i den tvåsitsiga Duo Discusen. Efter dryga kvarten hittade vi varan i en 3 meters termikblåsa ovanför fältet. Med god höjd lämnade vi flygfältet norrut i riktning mot Temora. Plötsligt slogs jag av tanken att det var närmare 18 år sedan jag satt ensam i ett segelflygplan. Efter ett par timmars flygning började jag känna mig mer bekväm med flygplanet, dess instrumentering och prestanda. Att sedan Börje och Bosse låg några spännvidder brevid gjorde ju inte saken sämre. Landskapet i Australien där vi flyger skiftar från mjuka gröna kullar till obeboeliga nästintill ökenlika områden. Det känns inte helt fel att både våra flygplan är utrustade med hemflygningsmotorer om vi skulle få ont om termik. Efter närmare 7 timmar landar vi återigen på fältet. Känslan är här igen. Den som jag hade 1992. Märkligt att det ska ta 18 år innan man tar sig i kragen och gör det som man en gång uppskattat så. Tack Börje för draghjälpen och coachingen.

Första soloflygningen på 18 år

 
Jag är nöjd med min elev. att sätta sig en racer och göra sin första soloflygning på 18 år - det är klart det måste ha pirrat. Att vi sen dänger alla i Corowa och flyger längst (mer en 600 km) det kan man inte göra helt utan talang.. (eller utan en jäkligt bra coach :-)) Markus kommer själv att berätta sin historia om dagens flygning.

Blåväder och ny bil

Markus är nu i fin form. Efter en vilodag igår men med en check-flight för Markus med Franseco för att han ska få flyga ensam i ASG 29:an så är han i högform. En riktigt bra middag i Rutherglen vart grädden på moset. Idag blåväder och en bra flygning på 430 km mest mellan 1000 och 1500 meter men vi lyckades komma upp på 2400 meter vid Temora 20 mil Norrut. På kvällen kom Bosse och Tina tillbaka till Corowa efter en semester i semestern till Nya Zeeland. Markus har sitt elddop imorgon då han ska flyga ASG 29E – han är superladdad och har fått många instruktioner och råd från René Holländsk Europa mästare i klubbklassen. Idag fick vi också våran nya fina bil… en pickup med flak o allt från hyrfirman Rent a Wreck.. Vi platsar nästan in bland ortens motorburna ungdomar.

Tuff start för Markus

Hämtade Markus på Albury flygplats i går morse efter en direkt flight från Melbourne. Direkt ut till fältet där jag tryckte ned honom i Duon och Rikard flög LS 4. Efter drygt 6 timmars flygning bra middag och någon VB var det dags att gå och lägga Markus. Alla som har haft jetlag vet vad jag talar om och att sedan flyga i 6 timmar med mig som tjatar i bak så tar orken ut sitt.
I morse väckte Rikard mig 05.00 för jag skulle återigen till Albury för att Rikard skulle ta sig hemåt. Tillbaka till 07 och frukost med Markus som var lite piggare. En kort flygning på mindre en 4 timmar med super väder. Vad sägs om 6 meter och molnbas på 4000 meter? Men tänk dig också 43 grader innan start och en vind på 45 km/h… det är som att stå i en stor hårfläkt. Är man då inte riktigt på hugget har lite jetlag så är man inte så kaxig men vi hade superkul och nu börjar Mackan att bli riktigt bra. I kväll blir det tidig läggdags 

Ingen flygning

Rikards sista dag med mig i Duon blev tyvärr ingen dag då tempen inte kom upp till de 30 vi behövde + att vinden var 20 knots. I morgon bitti skall jag hämta Markus i Albury och sedan transport direkt till fältet och förhoppningsvis flyga Duo. Rikard har bokat en LS 4:a till i morgon. Frustrerande med vädret som har varit bra i två veckor i sträck innan vi kom speciellt för Rikard som åker hem på fredag. Markus o jag stannar till den 30:e Jan.

450 km på 3 liter

 
Äntligen fick vi då flyga! De tyska OLC piloterna åkte och spelade golf. Som René som jobbar häruttryckte det hela: De flyger inte om det inte är minst 800km väder. Men två svenska grabbar som är flygsugna ska förståss spänna bågen. Forbes t.o.r deklarerades 650 km vilket skulle visa sig vara en tuff utmaning. De Cu som fanns på himmeln när vi startade kl 11.00 försvann snabbt men det är ju kul att flyga blå väder (eller hur Rikard). 1200 meter den första timmen men det blir nog bättre. 30 km/h vind i ryggen och milen äter på, men det vill inte riva loss ordentligt. I höjd med Temora fick vi äntligen 1400 m som snart skulle bli 300 meter. Ut med Solon och försöka ta sig upp. Tog motor i tio minter och tillbaka på + 1000, Med 35-40 km/h i nosen var det ytterligare en utmaning att ta sig hem. Drygt sex timmars slit och 3 liter bensin och det kändes att vi tagit vad dagen bjöd på. Student Sohlberg fick G idag och till och med VG på vägen hem. I morgon ska det bli bättre - ska bli kul.

Det blåser 5,4

 

De som förstår titeln får plusspoäng.... Full med Cu på himmeln med bedömt 2500 m i molnbas. Enligt Franseco så blåser det för mkt även idag och man får göra bästa av situationen. Vi åkte till All Saints som är en bra vingård i nätheten och gillade livet med Merlot och ost. Bättre en Ottsjö tyckte Rikard. Prognosen är att i morgon ska kallfronten och lågtrycket rört sig bort och vi hoppas på en bra period.

Rikard är här

 
Att resa till Australien tar en tid. Att komma in i rytmen tar också några dagar men nu verkar dag o natt är på plats för mig. Förkylning och halsont börjar ge sig. I går var en förberdelse dag. Kollade in REX och måste berömma Bosse o Tina, de har ordning på sina grjor. Richard som skulle anlända Corowa idag från Melbourne kom inte längre en Vangaratta eftersom det var lördag så var det stop på coach bussen där. Jag åkte och hämtade honom istället för att flyga - han får bjuda på middag någon kväll för det.

Idag var det tänkt att Richard o jag skulle börja flyga. Efter gårdagens kallfrontpassage var morgonen skön och frukosten som alltid äts ute sval o skön. Konstigt att tala om svalka efter tiden man var hemma som var med en sval.. Franseco tyckte dock att det blåste för mycket (20 knots) och tvärs banan varför alla belags med flygförbud. Vi kommer igen imorgon.

Det finns många intressant människor har alltifrån pensionerade tyska Lufthansa kaptener till Holländska junior piloter. Hade en intressant diskussion med René som är en av piloterna i det Holländska junior teamet om hur de tränar. Holländska teamet träffa i princip 1gång per månad! både seniorer o juniorer. De tycker att dessa träffar är mycket viktigare en att flyga tillsammans. Ett sätt som de tränar i teamflygning är att de använder Condor programmet pluss ett tillägg där man kan kommunicera på samma sätt som med radio. Med detta lär det sig hur man kommunicera vilket är extremt viktigt för att teamet skall funka.

Kontrollflygningar i minus 15

Sittande i Segelflygarnas klubbstuga med fruset vatten. Har precis hjälpt Hasse o Markus ut på en provtur med Samburon som fått ny motor. Markus ska göra en pft så han hinner få sitt cert tills vi ska till Australien. Kollade på vädret i Corowa och där ska det vara 39 grader på fredag. En skillnad på 54 grader alltså mot nu. När man är här är det lätt att önska sig att man skulle vara där men det är också en utmaning att trivas i 39 graders värme under en glasbubbla en hel dag.