[22:11:45] Markus Ganev: Vad är teamflygning? En intressant och effektiv men inte helt enkel teknik för den ovane piloten. Tanken är att man ser mer tillsammans, stöttar när man behöver, indikerar vart det stiger mest och på så sätt blir flygningen mer effektiv. En teknik som växt sig starkare de senaste åren inom segelflyg och för mig rätt obekant när jag flög för 20 år sen. Till en början hade jag svårt att få grepp på flygningen, men vartefter vi flög började saker o ting fungera bättre. Det här kräver träning. Teamflygning i all ära, idag ville jag prova en egen sträckflygning. Jag valde att gå rakt norrut mot obygden. Ett val som skulle visa sig vara rätt dåligt om man ser till vart det bästa vädret var. Å andra sidan har vi de senaste dagarna flugit i mer eller mindre samma sträckning och jag va lite nyfiken på vad norrut kunde ge. Efter ca 2-timmars kämpande på lägre höjder hörandes andra piloter rapportera termik upp till 4000 meter tröttnade jag på min planerade rutt och vek av österut. Mycket riktigt tog sig vädret. Väl uppe på högre höjder ca 28 mil från flygfältet i Corowa körde jag rakt in i den starkaste termikblåsa jag nånsin upplevt. Jag och maskinen sköt fart uppåt i en hastighet av 7 meter per sekund upp till 3600 meter (Börje och Bosse i Discusen rapporterade jublandes i radion att det steg med 8 m/sek.) Därifrån började glidningen hemåt och trots höjden var det knappt att det räckte hem. En kallar luftmassa hade gjorde att mycket av den tidigare goda termiken nu hade dött. Halvsju på kvällen landade jag och möttes av Börje och en kall öl. Ytterligare en dag med ca 60 mils flygning i paradiset och 6 timmar i luften. I kväll blir det den lokala China krogen i byn, surr och snack om dagens flygningar med andra piloter och sen crashlanding i sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar