I Love ASG29E

 

Skarp joggingflygning

 
En dag då 95% av flygarna valde at spela golf och annat. Vädret var som vanligt blått o varmt. 30 grader när vi startade och denna dag var det Tinas tur med mig i REX. Markus som nu börjar bli varm i "sin" ASG 29E hanterar planet som han har flygit mycket, kanske finns det en talang... En joggingflygning på 30 mil med ett skarpt läge och ni må tro att skarpa lägen här kostar svett o energi. Rätt skönt att kunna glida hem utan Mr. Solo och få sin välförtjänta VB. Imorgon sista flygdagen och på lördag startar den långa hemresan. Såg att det var snöstorm hemma...

Grattis Tove 19 år och Grattis Tim på namnsdagen - 28 Jan

 
Vaknade tidigt och smög ut förbi sovande Markus ( han behövde sova..) ut i morgonsolen. Tog en lång promenad efter Murray river för att tänka på dig Tove som fyller 19 år idag och på dig Tim som har namnsdag idag. Vad tiden går fort och vad roligt vi har. Jag är en mycket stolt pappa. Stort Grattis och kram, vi ses på söndag

jahoooo

 

8 m/s

 
[22:11:45] Markus Ganev: Vad är teamflygning? En intressant och effektiv men inte helt enkel teknik för den ovane piloten. Tanken är att man ser mer tillsammans, stöttar när man behöver, indikerar vart det stiger mest och på så sätt blir flygningen mer effektiv. En teknik som växt sig starkare de senaste åren inom segelflyg och för mig rätt obekant när jag flög för 20 år sen. Till en början hade jag svårt att få grepp på flygningen, men vartefter vi flög började saker o ting fungera bättre. Det här kräver träning. Teamflygning i all ära, idag ville jag prova en egen sträckflygning. Jag valde att gå rakt norrut mot obygden. Ett val som skulle visa sig vara rätt dåligt om man ser till vart det bästa vädret var. Å andra sidan har vi de senaste dagarna flugit i mer eller mindre samma sträckning och jag va lite nyfiken på vad norrut kunde ge. Efter ca 2-timmars kämpande på lägre höjder hörandes andra piloter rapportera termik upp till 4000 meter tröttnade jag på min planerade rutt och vek av österut. Mycket riktigt tog sig vädret. Väl uppe på högre höjder ca 28 mil från flygfältet i Corowa körde jag rakt in i den starkaste termikblåsa jag nånsin upplevt. Jag och maskinen sköt fart uppåt i en hastighet av 7 meter per sekund upp till 3600 meter (Börje och Bosse i Discusen rapporterade jublandes i radion att det steg med 8 m/sek.) Därifrån började glidningen hemåt och trots höjden var det knappt att det räckte hem. En kallar luftmassa hade gjorde att mycket av den tidigare goda termiken nu hade dött. Halvsju på kvällen landade jag och möttes av Börje och en kall öl. Ytterligare en dag med ca 60 mils flygning i paradiset och 6 timmar i luften. I kväll blir det den lokala China krogen i byn, surr och snack om dagens flygningar med andra piloter och sen crashlanding i sängen.

Nedkylning i poolen

Gårdagen bjöd på torrisar upp till 3000 meter. Drygt 50 mil med Tina i framsits och vi hade en trevlig dag. Vände mellan Forbes och Temora. Nu har vi dragit ut planen och tagit ett dopp i poolen hemma. skönt att bli lit nedkyld innan start. Idag ska vi få Cu på 3000 meter

Markus rapport

 
[23:14:37] Markus Ganev: Idag söndag den 25 januari, dagen före den Australien nationaldagen, har segelflygvädret här i Corowa vart hyfsat. Hyfsat här innebär 36 grader varmt, klarblå himmel, drygt 600 km lång segelflygdag och höjder på över 2 500 meter. I dag var det dagen D. Efter att ha drillats rätt hårt i Erikssons egna segelflygchampionskola, var det nu dags att flyga en ASG 29. För den oinvigde är det här en maskin som tillhör den bästa i sin klass och har extrema flygprestanda som möjliggör långa glid. Efter en kortare pre-check på 20 minuter startade jag strax före kl 13.00 och väntade in Börje som idag bytt ut mig mot Bosse i den tvåsitsiga Duo Discusen. Efter dryga kvarten hittade vi varan i en 3 meters termikblåsa ovanför fältet. Med god höjd lämnade vi flygfältet norrut i riktning mot Temora. Plötsligt slogs jag av tanken att det var närmare 18 år sedan jag satt ensam i ett segelflygplan. Efter ett par timmars flygning började jag känna mig mer bekväm med flygplanet, dess instrumentering och prestanda. Att sedan Börje och Bosse låg några spännvidder brevid gjorde ju inte saken sämre. Landskapet i Australien där vi flyger skiftar från mjuka gröna kullar till obeboeliga nästintill ökenlika områden. Det känns inte helt fel att både våra flygplan är utrustade med hemflygningsmotorer om vi skulle få ont om termik. Efter närmare 7 timmar landar vi återigen på fältet. Känslan är här igen. Den som jag hade 1992. Märkligt att det ska ta 18 år innan man tar sig i kragen och gör det som man en gång uppskattat så. Tack Börje för draghjälpen och coachingen.