450 km på 3 liter

 
Äntligen fick vi då flyga! De tyska OLC piloterna åkte och spelade golf. Som René som jobbar häruttryckte det hela: De flyger inte om det inte är minst 800km väder. Men två svenska grabbar som är flygsugna ska förståss spänna bågen. Forbes t.o.r deklarerades 650 km vilket skulle visa sig vara en tuff utmaning. De Cu som fanns på himmeln när vi startade kl 11.00 försvann snabbt men det är ju kul att flyga blå väder (eller hur Rikard). 1200 meter den första timmen men det blir nog bättre. 30 km/h vind i ryggen och milen äter på, men det vill inte riva loss ordentligt. I höjd med Temora fick vi äntligen 1400 m som snart skulle bli 300 meter. Ut med Solon och försöka ta sig upp. Tog motor i tio minter och tillbaka på + 1000, Med 35-40 km/h i nosen var det ytterligare en utmaning att ta sig hem. Drygt sex timmars slit och 3 liter bensin och det kändes att vi tagit vad dagen bjöd på. Student Sohlberg fick G idag och till och med VG på vägen hem. I morgon ska det bli bättre - ska bli kul.

Det blåser 5,4

 

De som förstår titeln får plusspoäng.... Full med Cu på himmeln med bedömt 2500 m i molnbas. Enligt Franseco så blåser det för mkt även idag och man får göra bästa av situationen. Vi åkte till All Saints som är en bra vingård i nätheten och gillade livet med Merlot och ost. Bättre en Ottsjö tyckte Rikard. Prognosen är att i morgon ska kallfronten och lågtrycket rört sig bort och vi hoppas på en bra period.

Rikard är här

 
Att resa till Australien tar en tid. Att komma in i rytmen tar också några dagar men nu verkar dag o natt är på plats för mig. Förkylning och halsont börjar ge sig. I går var en förberdelse dag. Kollade in REX och måste berömma Bosse o Tina, de har ordning på sina grjor. Richard som skulle anlända Corowa idag från Melbourne kom inte längre en Vangaratta eftersom det var lördag så var det stop på coach bussen där. Jag åkte och hämtade honom istället för att flyga - han får bjuda på middag någon kväll för det.

Idag var det tänkt att Richard o jag skulle börja flyga. Efter gårdagens kallfrontpassage var morgonen skön och frukosten som alltid äts ute sval o skön. Konstigt att tala om svalka efter tiden man var hemma som var med en sval.. Franseco tyckte dock att det blåste för mycket (20 knots) och tvärs banan varför alla belags med flygförbud. Vi kommer igen imorgon.

Det finns många intressant människor har alltifrån pensionerade tyska Lufthansa kaptener till Holländska junior piloter. Hade en intressant diskussion med René som är en av piloterna i det Holländska junior teamet om hur de tränar. Holländska teamet träffa i princip 1gång per månad! både seniorer o juniorer. De tycker att dessa träffar är mycket viktigare en att flyga tillsammans. Ett sätt som de tränar i teamflygning är att de använder Condor programmet pluss ett tillägg där man kan kommunicera på samma sätt som med radio. Med detta lär det sig hur man kommunicera vilket är extremt viktigt för att teamet skall funka.

Kontrollflygningar i minus 15

Sittande i Segelflygarnas klubbstuga med fruset vatten. Har precis hjälpt Hasse o Markus ut på en provtur med Samburon som fått ny motor. Markus ska göra en pft så han hinner få sitt cert tills vi ska till Australien. Kollade på vädret i Corowa och där ska det vara 39 grader på fredag. En skillnad på 54 grader alltså mot nu. När man är här är det lätt att önska sig att man skulle vara där men det är också en utmaning att trivas i 39 graders värme under en glasbubbla en hel dag.

Corowa 2010

Möjligheter ska man ta vara på. Under hösten började en liten tanke växa fram – att få flyga i Australien igen som jag gjorde för två år sedan. Bakgrunden är att jag fick reda på att två vänner från Eskilstuna skulle köra över sin splitternya Duo-Discus till Corowa för hela säsongen 2009-2010. När höstmörkret då grep tag i mig så kollade jag med Bosse om det fanns en möjlighet att hyra in sig någon tid på deras kärra och javisst det skulle nog ordna sig. Efter förra gången jag var i Corowa och flög en 18 meters Ventus 2 hade jag o Thomas talat om att det skulle vara kul att ha en Duo där nere och att köra steg 3 träning. Och så bli det detta år – jag i baksits i en Duo. Nästa år kanske vi har Uppsala klubbens Duo där. Jag tror att det finns ett tillräckligt stort intresse.
Markus Ganev som gör en nystart i framsits en vecka och sen flyger en splitter ny ASG 29E under fem dagar då jag flyger med Bosse o Tina. Markus som är super entreprenör och nybliven pappa hade svårt att vara borta från Julian och Pia under alltför lång tid vilket möjliggjorde att det blev fem dagar över till Richard Solberg som då ska vara min student.
Kul ska det bli och det kändes inte ens jobbigt idag då det var minus 12 grader o dörrarna på bilen var fastfrysta. Man väntar ju på något gott.

Njutningsflygning

Ibland kan man njuta utan att det går fort. Att upptäcka ett berg, att njuta av utsikten och att njuta över att någon annan har det kul. I två dagar har jag nu suttit i baksits på vår Duo och haft kul. En av mina bästa kompisar har kommit tillbaka till segelflyget, för hur länge får vi se. Polaren Markus i framsits som inte har flygit på nästan tio år kurvade bättre en de flesta i klubben efter 3 timmar. Idag var det möjlighet med en tur utåt kusten p.g.a sydvästlig ganska stark vind, att flyga ut över havet och vända ut mot Björns fyr är mäktigt. Funderar på att sätta upp ett Björn fyrs märke för dom rundar fyren. Vad jag vet kan vi som gjort räknas på en hand. I och för sig inte så svårt vid rätt väder men naturupplevelsen är stor. Thompa jag o Kjell gjorde det för några år sedan. Då hade vi tur att flyga med havsörnar något som jag kikade efter idag men tyvärr inte fick se. Och jag vet varför. det var som Romson uttryckte det gristermik och det är klart då vilar väl sig havsörnar...

På vägen hem passerade vi vinodlaren Ganevs residens där han klippt upp en åker med sin nyfödde sonsons namn vilket vi plåtade. En strålande flygning med mycket njutning

Och jag tror Markus hade kul :-)

Tävlingssäsongen slut -nästan

Så var då tävlingssäsongen över för 8X och mig. Minnena från SM på hemmaplan är regn, dunderförkylning och en nära upplevelse med en LS8:a som passerade 3 meter från 8X buk. Är övertygad om P hade haft FLARM så hade vi sett varandra långt innan vi gjorde. Eftersom jag var lite högre när jag såg P slet jag tag i spaken och han passerade under. P såg mig inte alls..

Tävlingsmässigt var det väl okey, även om jag sumpade bort segern sista dagen genom att pusha för hårt. Skyller en del på en dunderförkylning och var inte i form för någon lång flygning. Från klubbens sida ska vi vara nöjda. Jag tycker vi ska vara helnöjda och vi hade hög nivå på allt från TP files, banläggning och proffsighet. Det var stor skillnad på det andra SM jag flög i Arboga, 15 meters. Den tävlingen kom knappt upp till DM nivå och har mycket att uträtta till dam VM som skall hållas där om två år.

Men tävlingssäsongen är inte helt över. En av de roligaste är vi ju mitt i. Den finaste man kan vinna som ett lag och i en klubb – Segelflygallsvenskan. Även om vi igår lyckades med ett antal bra flygningar med perfekt banläggning är jag inte helt säker. Skåningar är sega och törsten på fri öl är stark drivkraft på piloter. Men de kommer att få kämpa. Vi har ett riktigt bra resultat med nästa 15.000 poäng i snitt.