Dag 6 och Dag 7

Lördagens prognos var återigen svårtolkad och det skulle enligt Bernt bli stora utbredningar – men OM det skulle komma lite torrare luft från sydväst skulle det bli bra. Vi får varje dag en väderbriefing av Bernt som kör den välbekanta Hirlam modellerna över vår tävlingsområde. På briefingen kunde vi konstatera att tävlingsmetrologen trodde på prognosen med den torrare luften. 40 mil för oss i 15 meters och enligt Bernt så skulle vi starta sent. Lillebro och jag startade sent tillsammans med Italienarna – perfekt med bara 4 kärror i en klunga. Strax efter första brytpunkten var det ett långt glid ned till 400 meter. Såg en kärra som jag trodde skulle landa och som var långt under oss men som började kurva och steg. Måste ha varit minus 150 meter för denne pilot som visade sig vara kändisen Karl Striedeck. Still going strong med sina 70+ år.. Efter en stund drog blåsan med drygt 2 meter.

Normalt här nere så flyget man i varmluft något som vi från Sverige normalt sett inte är så vana på men denna dag var det kall luft och bara 5 grader på 1700 meter. Lillebror som nu är en förtappad ASW 27 pilot har lärt sig att flyga den bra var fick tag i en blåsa bättre än jag och kom högre. Han påminner mycket om en annan pilot som jag flugit många internationella tävlingar med. Monterar aldrig ned, landar med fullt med vatten trots att professor Ringertz påtalat att det är helt förkastligt. Sover länge och kommer och drar ut sin kärra långt efter oss andra i teamet. Inte klokt vad man blir förändrad när man fått barn.

Efter denna blåsa flög vi olika track hem men var ganska nära i mål. Hade väl missat en del men var hyfsat nöjd tills jag såg resultatet – 10 km/h upp till segraren, för dåligt! Ännu en dag som var svår med stora utbredningar i söder men där det fanns starka stig. Det var återigen en hel del favoriter och piloter som låg på bra placeringar som misslyckades. Tyskarna själva påstår att vädret är konstigt och inte alls som det brukar.

I dag Söndag passerade en varmfront på morgonen och dagen blåste av. Stor flygdag är det och det är ca 3000 personer, imponerande och kommersen flödar. Bratwurst och öl går åt som bara den. Sälv passade jag på att titta närmare på vad jag tror är framtidens ”turbo” för segelflygplan – jetmotor. Provinstallationen sitter på en ASW 20. Motor väger bara 3 kg, stiget moderata 0,7 m/s med det går att cruisa 200 km/h

Dag 5 och Dag 6

Efter den ofrivilliga vilodagen så hade jag en känsla på morgonen – att idag skulle man från organisationen ta i ordentligt. Kanske det skulle bli den obligatoriska Berlin runt? Men nej det vart en ordinär bana på drygt 40 mil för oss i 15 m. Att det skulle komma en front att dag 6 nog skulle bli inställd tror jag var en bidragande faktor att tävlingsledningen verkligen ville ha en lång dag. Jag skulle senare bli sannspådd.. Det brukar aldrig bli bra när tävlingsledaren försöker få att metrologen ska anpassa sin prognos efter banläggningen. Termiken skulle starta 12.30 och första start sattes till 12.00 var ett bra bevis på detta..

Efter att ett 20 tal open kärror ramlat ned till medvinden och startat sina motorer beslöt man att vår start skulle hållas en stund. Då trodde jag att det var för att vi skulle få en ny bana med inte. Ny start omkring 13.00 vilket innebar att första start kunde ske strax före 14.00. Hmmm drygt 40 mil, termik som skulle sluta strax efter 17.00. Det var inte så mycket att vänta på med andra ord. Som vi sett på open kärrorna så var det segt att ta sig upp. Typisk varmluft och kämpigt med 55 kg/m2 i vingbelastning. Lyckades dock tillsammans med Jan Anderssen från Danmark hitta drygt 2 meter och snabbt ta oss upp till 1700 meter, något som vi nog vara ganska ensamma om. Lillebror rapporterade att han och klungan hade svårt att ta sig upp. Jan och jag gled upp bredvid varandra och jag pekade på startlinjen och han nickade. Två piloter kan ta sig fram ganska fort om man hjälps åt och jag hade känslan av att vi behövde all tid vi kunde få för att ta oss runt banan. Startade nordväst ut mot ett rött område på vår Carsten termikkarta. Efter det första långa glidet kunde vi konstatera att vädret inte hade kommit igång i de dåliga områdena. Nere på 700 meter och vi hade ett glid över till ett par gigantiska sandhögar. Det skulle bli lågt…. I blåsan innan kurvade jag längre en Jan vilket gjorde att vi skiljdes. Nu gällde det att grushögen drog! Kom fram kanske 150 meter över toppen och det bubblade. Vinde och sol på samma sida så det MÅSTE dra! Efter ett antal minuter med kombinerat hang o termik bestämde jag mig att detta skulle bli en överlevnadsdag. Visste att jag hade hela stora klungan och Lillbror bakom mig som förmodligen skulle plocka upp mig. Efter att antal minuter så släppte blåsan från sandhögen och lagom som jag kom upp kom bröderna Teisinger och Lillbror. Resten av benet får väl karakteriseras som gruppresa till den andra brytpunkten i söder. Där var det riktigt dåligt och klockan började bli mycket. Alla hade fattat att nu var det distans som räknades. Efter att ha varit mycket nära Holzdorf luftrum så var det dags att börja planera avslutningen. Lyckades få till ytterligare en blåsa med snustorr Ventus 2a och ett stig som sällan kom upp till 0,5 m/s. Gled över några vindsnurror och hade hoppats att snurrorna skulle dra loss någon blåsa men det bara hoppade. Landade på samma fält som Lillebror och 3 kärror till. Lillebror hade landat före och rapporterade att fältet var bra – kanske lite mjukt.. Det var det. Jag har en Audi Quattro och det var jag glad för och dessutom var mina kamrater på fältet glad för det. Det var den enda bil som kunde ta sig FRÅN fältet med vagn. Tjeckerna var jublande glada för hjälpen och kom med en stor flaska som tack för hjälpen. Den kan nog användas i fentanken på våren…

Dag 6 så var de många piloter trötta. Metrogen ursäktade sig för den optimistiska prognosen. Efter 10 minuter hade tävlingsledningen avlyst dagen.. Flygplansvård och Apfelstrudel är dagsprogrammet så länge. Ikväll ska jag gå och lyssna på Claus Ohlman och hans fantastiska flygningar

Konstaterar också att man på Segelflygets hemsida fått upp en blänkare att det pågår ett VM i Tyskland - kul. Nu har vi i alla fall samma uppmärksamhet som Vintage Glider Club och Segelflygets dag. Att vi inte har någon Svensk representant på OSTIV och att vi inte betalt medlemsavgiften är dock inte så bra.

Dag3 och Dag 4

Den tredje dagen bjöd på nästa lika stark vind som den andra. 45 km/h och vi fick en ”vanlig bana på drygt 40 mil. Stod i första ledet och starten gick redan 11.15. Efter diskussion med Bernt så bedömde vi att optimal start skulle vara någon gång mella 13.30 – 14.00. Lillebror och startade strax efter 13.30 tillsammans med britterna. Vid Dresden TMA fick jag en 3 metare när TMA kanten och var på vippen att åka dit. Ett varv till och jag hade varit inne på fel sida. Lovar mig själv att ha mer marginal nästa gång. Förklaringen var att det var en av de bättre böåsorna under dagen och att vinden var drygt 45 km/h – man driver fort…

Efter detta var näösta TP i Polen och det gick som tåget med medvind och molngata . När vi sen skulle vända hem gick det tungt. Trots en riktig bra molngata gick det tungt och tog lång tid. På halva benet fick vi syn på 1R Steve raimond som jag vet är bra i bra väder. Glad vart vi när vi fick reda på att han startat 5 minuter före.

Dagen godkänt även om jag missade 2 minuter på att jag ”satt och sov” och åkte förbi den 3:e TP och fick gå tillbakas. Att det var återigen svårflyget kunde Mak skriva under på. Ledde när dagen började men rasade stort och tappade 500 p. Centka långt ner i prislistan likaså.

Dag4 har vi tillbringat på fältet. Varmfront med små hål där det poppade upp Cu. Sista annonsering på starttid var 16.00. En kvart senare blåstes dagen av. Mycket snack på grid och provsittning av varandras flygplan. Centka tyckte jag skulle komma till Bielsko och flyga Diana och visst vart jag sugen efter en stunds torrflygande. Sittställningen eller liggställningen är som i en Foka 4 och utrymmet som i en liten Ventus. Lillebror provsatt inte av förklarlig anledning…

George i krock med Råddjur

Besvärlig dag var det igår och kanke mest för tyskarna i 15 meters klassen. De kom lågt förs strtlinjen och Gearge måste landa ute. valde ett fält med ganska hög växtkighet. Vad han inte visste var att i hans track låg en rådjursmamma med två killingar. När Georg närmade sig hoppade råddjuret opp och kolliderade med vingen. Rådjuret dog och 27:an vart så pass skadad att det är ömöjligt att reparera inom kort tid. Han fick dock tillåtelse att hämta upp sin släktings ASW 27:a.

Hur det gick för killingarna vet jag inte...

De första dagarna på tävlingen

Tävlingen börjar som tävlingar brukar. Bra väder på träning men när så tävlingen drar igång så är det annat väder. 1:a tävlingsdagen skulle vi flyga 2 timmar AAT. Tveksamt väder men enligt metrologen och Bernt skulle det första bränna bort och vi skulle få en andra våg med cu med bas 1500 m. Väntade och väntade. Var ut 20 km på banan och kunde konstatera att många startade. Lillebror var ivrig och vi gick tillbaks och startade starx för 15.00 vilket skulle visa sig minst 45 minuter för sent. Fick slita oss förbi första arean och hela flygningen gick i överlends mode. Nästan katastrof resultat, men trots allt tog vi oss runt. Gunnar och Ulf fick bita i gräset som så många andra i 18 meters.

2:a tävlingsdagen trodde varken jag eller Bernt på flygning, vind upp till 60 km/h skulle förstöra all termik. Vi 1:a briefingen tyckte nog meteorolog att det skulle nog gå att flyga en AAT på två timmar. Mycket svår flygning igen med vindar kring 50 km/h. I en blåsa indikerade min vind 63 km/h!!. Var mer på hugget denna dag och startade rätt och flög mer offensivt. Det var dock inte lätt på låg höjd med den starka vinden. 14:e plats för dagen och godkänt. Att det var svårt kan Tyska 15 m laget intyga. Ingen av dom kom runt och med två som inte kom iväg från fältet. Tungt för bröderna Teisinger som jag är mycket kompetenta flygare och som jag hade/har som favoriter men nu får det svårt

Dessutom är jag numera Lufthansa kapten på en Ventus 2a!

Konkurrenter

Vad man slås på en presentation som idag är hur många bra piloter som är med. Efter ha samtalat både med Centka och George Teisinger är dessa för mig favoriter i 15 meters klassen. Centka med sin F1 racer inom 15 metrs: Diana som han nu är tämligen inflygen på. De som har största pressen på sig att leverera är dock det Tyska laget och det märks på anspänningen. Dom har mycket bra förutsättningar och har allt dom behöver. T.o.m en coach i varje klass.

Men visst finns det många underdogs som kan vinna ett VM...

Invigning och VM öppnat

Första officiella dagen ech med pompa och ståt vart VM öppnat. Uppställning och presentation av samtliga lag på Belzig torg. Många tal och förvånansvärt höll tidsplanen. Vi vart guidade in av Lufthansa värdinnor och Lufthansa som prime partner syntes överall. Deras chefspilot och till medlem av styrelse höll tal och jag tror att dom stoppat in sex siffriga belopp. Snyggt gjort. Alla Världsmäastare som var där både deltagande och tidigare vart intervjuade och stämning hölls var på topp.