Dag 5 och Dag 6

Efter den ofrivilliga vilodagen så hade jag en känsla på morgonen – att idag skulle man från organisationen ta i ordentligt. Kanske det skulle bli den obligatoriska Berlin runt? Men nej det vart en ordinär bana på drygt 40 mil för oss i 15 m. Att det skulle komma en front att dag 6 nog skulle bli inställd tror jag var en bidragande faktor att tävlingsledningen verkligen ville ha en lång dag. Jag skulle senare bli sannspådd.. Det brukar aldrig bli bra när tävlingsledaren försöker få att metrologen ska anpassa sin prognos efter banläggningen. Termiken skulle starta 12.30 och första start sattes till 12.00 var ett bra bevis på detta..

Efter att ett 20 tal open kärror ramlat ned till medvinden och startat sina motorer beslöt man att vår start skulle hållas en stund. Då trodde jag att det var för att vi skulle få en ny bana med inte. Ny start omkring 13.00 vilket innebar att första start kunde ske strax före 14.00. Hmmm drygt 40 mil, termik som skulle sluta strax efter 17.00. Det var inte så mycket att vänta på med andra ord. Som vi sett på open kärrorna så var det segt att ta sig upp. Typisk varmluft och kämpigt med 55 kg/m2 i vingbelastning. Lyckades dock tillsammans med Jan Anderssen från Danmark hitta drygt 2 meter och snabbt ta oss upp till 1700 meter, något som vi nog vara ganska ensamma om. Lillebror rapporterade att han och klungan hade svårt att ta sig upp. Jan och jag gled upp bredvid varandra och jag pekade på startlinjen och han nickade. Två piloter kan ta sig fram ganska fort om man hjälps åt och jag hade känslan av att vi behövde all tid vi kunde få för att ta oss runt banan. Startade nordväst ut mot ett rött område på vår Carsten termikkarta. Efter det första långa glidet kunde vi konstatera att vädret inte hade kommit igång i de dåliga områdena. Nere på 700 meter och vi hade ett glid över till ett par gigantiska sandhögar. Det skulle bli lågt…. I blåsan innan kurvade jag längre en Jan vilket gjorde att vi skiljdes. Nu gällde det att grushögen drog! Kom fram kanske 150 meter över toppen och det bubblade. Vinde och sol på samma sida så det MÅSTE dra! Efter ett antal minuter med kombinerat hang o termik bestämde jag mig att detta skulle bli en överlevnadsdag. Visste att jag hade hela stora klungan och Lillbror bakom mig som förmodligen skulle plocka upp mig. Efter att antal minuter så släppte blåsan från sandhögen och lagom som jag kom upp kom bröderna Teisinger och Lillbror. Resten av benet får väl karakteriseras som gruppresa till den andra brytpunkten i söder. Där var det riktigt dåligt och klockan började bli mycket. Alla hade fattat att nu var det distans som räknades. Efter att ha varit mycket nära Holzdorf luftrum så var det dags att börja planera avslutningen. Lyckades få till ytterligare en blåsa med snustorr Ventus 2a och ett stig som sällan kom upp till 0,5 m/s. Gled över några vindsnurror och hade hoppats att snurrorna skulle dra loss någon blåsa men det bara hoppade. Landade på samma fält som Lillebror och 3 kärror till. Lillebror hade landat före och rapporterade att fältet var bra – kanske lite mjukt.. Det var det. Jag har en Audi Quattro och det var jag glad för och dessutom var mina kamrater på fältet glad för det. Det var den enda bil som kunde ta sig FRÅN fältet med vagn. Tjeckerna var jublande glada för hjälpen och kom med en stor flaska som tack för hjälpen. Den kan nog användas i fentanken på våren…

Dag 6 så var de många piloter trötta. Metrogen ursäktade sig för den optimistiska prognosen. Efter 10 minuter hade tävlingsledningen avlyst dagen.. Flygplansvård och Apfelstrudel är dagsprogrammet så länge. Ikväll ska jag gå och lyssna på Claus Ohlman och hans fantastiska flygningar

Konstaterar också att man på Segelflygets hemsida fått upp en blänkare att det pågår ett VM i Tyskland - kul. Nu har vi i alla fall samma uppmärksamhet som Vintage Glider Club och Segelflygets dag. Att vi inte har någon Svensk representant på OSTIV och att vi inte betalt medlemsavgiften är dock inte så bra.